Plaaaaaaya
Tja. Vi lever och mar asfett. Har bott i ett litet talt pa en strand i Camana, Peru, vid the Pacific i sex dagar. Levt Robinson Cruze livet och lagat mat over oppen eld tillsammans med halva Argentina. Nasta: Arequipa - Perus nast storsta stad.
FORTSATTNINGEN
Fett stort.
Dag 3 var det stora aktiviteter pa schemat. Tanken var att vi skulle aka Zip Line (en ascool linbana dar man dinglade 150 m luften), men osregnet stoppade oss. Vi satte oss hur som helst i en liten bil som luktade en blandning mellan blot hund och fotsvett, som tog oss till en plats dar vi skulle kunna borja vandra. Det regnade fortfarande galet mycket och det var lervallingskaos i mitten av vagen. Vandringen i detta underlag resulterade i geggiga och onajsa skor. Dessutom ramlade det ner stora stenar fran bergsvaggen langs med mud sliden, sa man fick vakta lille huvudknoppen for anfall fran skyn. Och konsekvenserna av detta blev saklart att man sjonk ner och halvt drunknade i den peruanska leran, nar vi sprang dar for livet. Spannande! Efter en hel dags vandring kom vi sa smaningom fram till Aguas Calientes, dar vi at god mat och gick och superlyxade med massage.
Dimmiga berg
En till. Saklart.
Astma igen. Snyggt jobbat Sandra
Saklart vi ocksa tar typiska Machu Pichu bilder
Och massor med blingiga lamor
Trott tjej pa tagstationen. Vi fick aka taaaag. Men inget slar Roslagsbanan. Never.
Dagen efter vaknade vi 04.00 (waaaah, zombies) och tog oss till det stora Machu Picchu. Det tacktes av tjock dimma, och de forsta timmarna var det halvsvart att slas av storheten av de perfekt slipade stenblocken som formade den forlorade Inkastaden. For er som vill lara er mer, klicka har.
Un poco.. de loco
/Sandra y Angelika
INKA DAG 1 & 2
Har kommer det inlagget som ni alla har vantat pa... Inkafuckingleden.
Pa nagot satt ar vi fortfarande forvanade over att vi ar klara. Den 11 januari paborjades var fard pa mountainbikes ner for ca 4000 meters hojd, tillsammans med vara tva guider och 11 australiensare (som alla pa nagot satt tycktes kanna varandra). Svennebananerna (Sandra och Angelika) plus resten av ganget cyklade galet snabbt i vara regnponchos (upp till 60 km/h) och regnet stankte. Sen att vi sag ut sahar, det ar ju en annan historia.
Till lillebror Christoffer.
Vi med vara coola mountainbikes. Sandra fick sjalvklart aran att halla i flaggan.
Sjukt obehagligt. En buss fastnade i den ackliga leran och vi fick aldrig veta hur det gick for dem.. Dom dom dooom.
Forsta stoppet: Santa Maria.
Dag 2 var det dags for trekking, och vi gick nog in med lite olika installning. Det regnade apamycket och vi var bada kladda i regnponchos aven denna dag. All of a sudden hade alla tagit av sig sina, da solen letat sig fram med sina stekande stralar, utom lill-Sandran saklart. "Ah GUD vad varmt det ar!!", yttrade hon. Hahaha. Helt plotsligt uppenbarade sig en liten stig langs en bergsvagg bredvid den relativt breda vagen som vi vandrade pa, och en stor skylt med texten: "Camino el Inka" och var guide tog ett snabbt och stadigt lop upp. Vi bada tankte nog ett litet stumt "nej". For vara stekarkroppar a la playa var detta kanske inte den lattaste utmaningen, och vi bada var sa ofagra och roda. Andfadda och svetten lackade. Ja, just ja. Sandra lyckades aven med att fa ett av sina forsta astmatiska anfall, mitt i en av de varsta mordarbackarna. Val uppe pa toppen langar Angelika sin astmamedicin och Sandra utbrister: "Javla mamma och pappa som aldrig trodde pa min anstrangningsastma!! Jag ar faktiskt inte bara lat". Slutligen kom vi i alla fall fram till en liten by vid namn Santa Theresa dar vi spenderade natten.
Kanske den ackligaste bilden hittills pa denna resa, men den uttrycker bokstavligen hur vi kande oss efter den forsta mordarbacken. FORSTA.
Om vi hade pallat anvanda Paint hade vi kunnat forklara hur langt vi gatt. Men langt langt dar borta borjade vi i alla fall.
Agneta njuter.
Sandra med, fast efter lite inhalationer. Snygg tjej.
Efter att ha tagit lopet efter en peruansk tant som skulle visa vagen till restaurangen kom vi ner i djungeln dar vi fick spaghettilunch. Heaven!!
Val framme i Santa Teresa firade Sandra det med att klippa tanaglarna. Valbehovligt.
Un poco.. dos chicas rojas
/Sandra y Angelika
Fortsattning foljer....
Pa nagot satt ar vi fortfarande forvanade over att vi ar klara. Den 11 januari paborjades var fard pa mountainbikes ner for ca 4000 meters hojd, tillsammans med vara tva guider och 11 australiensare (som alla pa nagot satt tycktes kanna varandra). Svennebananerna (Sandra och Angelika) plus resten av ganget cyklade galet snabbt i vara regnponchos (upp till 60 km/h) och regnet stankte. Sen att vi sag ut sahar, det ar ju en annan historia.
Till lillebror Christoffer.
Vi med vara coola mountainbikes. Sandra fick sjalvklart aran att halla i flaggan.
Sjukt obehagligt. En buss fastnade i den ackliga leran och vi fick aldrig veta hur det gick for dem.. Dom dom dooom.
Forsta stoppet: Santa Maria.
Dag 2 var det dags for trekking, och vi gick nog in med lite olika installning. Det regnade apamycket och vi var bada kladda i regnponchos aven denna dag. All of a sudden hade alla tagit av sig sina, da solen letat sig fram med sina stekande stralar, utom lill-Sandran saklart. "Ah GUD vad varmt det ar!!", yttrade hon. Hahaha. Helt plotsligt uppenbarade sig en liten stig langs en bergsvagg bredvid den relativt breda vagen som vi vandrade pa, och en stor skylt med texten: "Camino el Inka" och var guide tog ett snabbt och stadigt lop upp. Vi bada tankte nog ett litet stumt "nej". For vara stekarkroppar a la playa var detta kanske inte den lattaste utmaningen, och vi bada var sa ofagra och roda. Andfadda och svetten lackade. Ja, just ja. Sandra lyckades aven med att fa ett av sina forsta astmatiska anfall, mitt i en av de varsta mordarbackarna. Val uppe pa toppen langar Angelika sin astmamedicin och Sandra utbrister: "Javla mamma och pappa som aldrig trodde pa min anstrangningsastma!! Jag ar faktiskt inte bara lat". Slutligen kom vi i alla fall fram till en liten by vid namn Santa Theresa dar vi spenderade natten.
Kanske den ackligaste bilden hittills pa denna resa, men den uttrycker bokstavligen hur vi kande oss efter den forsta mordarbacken. FORSTA.
Om vi hade pallat anvanda Paint hade vi kunnat forklara hur langt vi gatt. Men langt langt dar borta borjade vi i alla fall.
Agneta njuter.
Sandra med, fast efter lite inhalationer. Snygg tjej.
Efter att ha tagit lopet efter en peruansk tant som skulle visa vagen till restaurangen kom vi ner i djungeln dar vi fick spaghettilunch. Heaven!!
Val framme i Santa Teresa firade Sandra det med att klippa tanaglarna. Valbehovligt.
Un poco.. dos chicas rojas
/Sandra y Angelika
Fortsattning foljer....
CUSCOTIME
Vi kom till Cusco och slogs av den lilla staden som var gomd bakom bergen. Blir upplockade pa flygplatsen av lite for hetsig travel agency som insisterade i att hon kunde hjalpa oss. Vilket hon gjorde, men allt blev sjalvklart lite dyrare an sagt. Irriterande.. Vi hamnade tillslut pa ett litet hostel hogt upp i staden med en mordarbacke. Traffade argentinare, utforskade Cusco och borjade kaka protein. Typ sa.
Limalimalimalima
Pa flyget pa vag till Limaaaaa
Snubben till hoger fick oss Stockholmsfeeling
Vi drack kaffe pa Café Z som tydligen skulle vara najs efter bibeln "Lonley Planet". Det var najs.
Vi slaggade pa ett billigt och bra hostel. Dorm, saklert.
Alexandra ville aldrig ge datan till Sandra. Datanord.
3D saklart. Sandras forsta 3Dfilm (hahah).
Japp. Har ar Lima. Tva dagar dar. Asfett med storstad. Den forsta vi sett konstaterade vi. Vi firade detta med bio, stor cola, stor popcorn och Jack Black. Den enda inte dubbade filmen.
Vamos Nicaragua
Andra kvallen i San Juan del Sur, Nicaragua tog var italienska hostelagare oss till Iguana - den legendariska baren.
Pa nyarsafton drog vi till strand Madera dar vi hade var livs forsta surflektion. Ascoolt!
Alldeles for lyxig nyarsmiddag for tva sma backpackers, men vad gor man nar man blir erbjuden den basta pastan i Nicaragua?
Vid tolvslaget sprang alla ut pa stranden och tittade pa (ganska lama) fyrverkerier.
Sandra introducerade Gallo Pinto for Angelika. Det gjorde succé!
Efter nagra dagar lamnade vi San Juan del Sur for Somoto. Har har vi spanarn.
Nar vi kom till Somoto sent pa kvallen ringde Sandra Hector som med oppna armar valkomnade oss och tog oss till vart billigaste boende hittills - 20 spann natten. Dagen efter visade han oss hans arbete med sin valgorenhetsorganisation "Heart to heart Alliance", som kampar for att minska svalten bland barn i Somoto. Pa bilden ar en pase med soppa for 60 barn.
Sedan borjade jakten efter tolkarna. Vi hittade Edgar och Dicson.
Pa kvallen visade dem oss Somoto.
Redan efter tva dagar i Somoto var vi tvungna att ta oss tillbaka till Managua for att ta oss till Costa Rica.
Piny svettades lika mycket som vi.
Gallo Pinto var definitivt en stor favviz for oss alla tre.
(Vi vet att Anki Qvick kommer att ma daligt av denna bild) Nar vi kom till Managua var vi tvugna att snabbt ta oss till kanske stadens lyxigaste hotell for att hamta ut vara bussbiljetter till San José, Costa Rica. Darifran skulle vi vara tvugna att ta en ytterligare dyr taxi bara nagra block bort for att hinna med bussen. Bussbiljettkillen (se bild) foreslar istallet att han ska kora oss pa sin motorcykel en i taget, MED var packning. Ja, sager vi och ser glada ut. Lika snabbt som han sprang in i vara liv, lika fort sprang han darifran efter att ha lamnat oss vid busstationen. Tack okanda motorcykelman.
INCA JUNGLE 4 DIAS Y 3 NOCHES
Det ar nu kvall i Cuzco, Peru. Vi har precis vrakt i oss pasta och ska nu sova en lang natt i vara underbara sangar med RIKTIGA tacken! Varfor kan man ju fraga sig.. Imorgon klockan 8 kommer en buss hit och hamtar oss. Da borjar aventyret mot Machu Picchu. Imorgon ska vi mountainbika ner 3000 meter langs Andernas kant. Hall tummarna for oss... Pa fredag nar vi vart mal!!
Om det har ar det sista ni hor fran oss, sa kom ihag att vi alskar er.
Un poco... de spaghetti
/Sandra y Angelika
Om det har ar det sista ni hor fran oss, sa kom ihag att vi alskar er.
Un poco... de spaghetti
/Sandra y Angelika
¡Sandwich!
Julafton pa vart hostel "Holistico" med Cesar och hans vanner.
Gruppfoto vid grillen. Kul att Sandra maste flaxa med handerna.
Sen borjade manniskor ta av sig sina klader.
Blev bjudna hem till en familj senare pa kvallen. Vi var dock for trotta for att uppfatta alla spanska skamt.
Katedralen i Antigua.
Vi fick anvandning av julglittret vi fick av Calle.
Besokte kyrkan.
En dag at vi tarta for att fira nagot speciellt.
Terassen.
Heeeeei BLOGGEN!
Bloggen har lidit torka under ett bra tag nu. Men misstrosta ICKE! Vi lever och vi har fortfarande fantastiskt bra, utover lite sjukdomar hit och dit. Just nu befinner vi oss i Somoto, Nicaragua och traffar Sandras vanner fran faltstudieresan. Vi kom hit den 3 januari. Innan det firade vi nyar i San Juan del Sur som ligger i den sodra delen av Nicaragua. Vi tog oss dit den 29 december efter en valdigt lang bussresa fran Guatemala, genom El Salvador och Honduras, till Managua och sen tillslut satt vi pa ratt buss mot surfarstaden. Idag var planen att ta sig till Sandras by El Eden som ligger cirka 2 bussfard harifran, men Sandra har fatt jattehog feber... Imorgon tar vi 5bussen pa morgonen mot Managua och vidare till San Jose, Costa Rica. Mycket bussresor just nu och kroppen borjar saga ifran lite. Nu ska vi ata frukost och mota upp Dicson och Edgar.
Un poco.. de aspirina
/Sandra y Angelika
