UN POCO... español?

Lyxar runt i vita frottémorgonrockar med utsikt over Lisabon pa fyrstjarnigt hotell. Imorgon landar vi 18.45 pa Arlanda. Hej hej.

Un poco... de ESPAÑOL!

/Sandra y Angelika

Japp precis som for 6 ar sedan, nar Sandra var 14 ar med blingiga skarp och smal midja, ar Ponta Negra fortfarande turkosfargat hav och en tre kilometers lang kritvit strand. Vi har lyxat runt i en vecka nu. Legat pa stranden, atit mer Açai, akt Beach Buggy, hangt med europeer och atit tonfiskssallad. Latt att fastna, svart att slappa men fredags kvall tog vi var allra sista latinamerikanska buss pa valdigt lange mot var nast sista destination: Fortaleza.

For snart kommer vi fan hem. Det ar ju nastan sjukt. Att fem manader kan ga sa fort. Kommer hem pa onsdag. Till Arlanda precis som den 9 november 2010. Ta emot oss da Estocolmo med kaffe, klubbdunk och finfinfin varsol. Inget snoslask por favor. Bara tygskor och varldens basta vanner!!

Nu ska vi typ packa. Imorgon drar vi till Lisabon pa natten. En natt dar och sen ar vi hemma. Galeeet.



Un poco.. de avena

/Sandra y Angelika

Norskarna vi bodde med i Rio fixade sa att vi kunde hyra deras vans hus uppe ii Genipabu. Sa dar bodde vi i fyra natter, helt isolerade fran det mesta. Vaknade knappt 100 meter fran Atlanten och at frukost med havsutsikt. En ganska perfekt avslutning pa dem har fem manaderna.

Vi lyckades dock hitta ett valdigt mysigt hak dar man kunde kopa vart alskade Açai (hur ska vi klara oss utan det??)

Fraga inte ens... Nar Sandra sitter utanfor den lilla affaren med en pase agg i handen kommer en random snubbe med en penna i handen. Han insisterar i att Sandra ska ta emot han brasilianska gava, och utan att hon vet ordet av har han gett henne detta fantastiska marke pa foten. Henna... I TVA veckor ska det sitta i. Kult.

Vi hade till och med en cool utomhusdusch.

Men efter fyra dagar kande vi att vi behovde se lite mer av Natal. Vi tog bussen till Ponta Negra.

Vi kom till asbra hostel med allt man kunde onska sig. Forsta dagen var vi fattiga man (eftersom kortet blev skimmat......), sa vi gick mest bara runt. Andra dagar gick vi pa museum om den afro-brasilianska historien, sag blingig kyrka och gick pa fet dansshow.

Dem dansade allt fran gammal traditionell samba till nydans, till ritualdans. Sa javla coolt.

Vi hangde med trevliga tyskar, drack ol och lyssnade pa livemusik.

Hamnade pa afrikansk klubb dar vi dansade barfota hela natten.


Sista dagen provade vi en av alla tusen typiska brasilianska ratter. Typ friterad bonklump med fiskgegga och rakor. Madde illa tills vi gick och la oss. Never more...

Sista kvallen blev vi hamtade av en truck som tog oss till en avlagsnare del av staden. Tva timmar senare hade vi varit med om kanske det konstigaste pa valdigt lange. Vi fick ta del av Candomblé, en brasiliansk religion. Dagen i ara var det ett dop som skulle firas. Gar inte riktigt att forklara sahar over en blogg, men allt slutade i alla fall med att hela forsamlingen (dvs. alla forutom vi) blev posessed av deras Gud och borjade skaka frenetiskt. Vissa ramlade till och med ihop pa golvet. Vissa skrek. Som sagt, en valdigt speciell upplevelse men mycket mycket intressant.

Japp. Sen lamnade vi Salvador. En mycket najs stad i Bahia, brasiliens mer afro-brasilianska del. Mot Natal!

Typ sammanlagt 26 timmar med buss tog pa krafterna...

Hyrde najs lagenhet med tva brudar fran Israel. Forsta dagen hade vi var andra surfinglektion for denna resa.

Ascool tjej!!

Ascool tjej nummer 2!!

Sen lyckades en av tjejerna fran Israel ta eget intiativ ute i vagorna. Detta resulterade i att oskyldiga Sandra Ahman fick hennes enorma (nyborjade far bara glida med dem stor bradorna) brada rakt i nyllet. Eller rattare sagt, rakt pa tinningen. Varlden blev valdigt yr for Sandras del, men blev raddad av bade surflarare och Angelika.

Rod tjej kanner hur ekvatorn narmar sig

Det basta med att inte bo hemma. Man far ata precis HUR man vill.

Okej. Snabb uppdatering. Men i alla fall. Itacare var asnajs. En liten surfbubbla som ar latt att fastna i for lange. Storsta delen bestod av surfing, açaipassion och beundran av alla coola Kapoeiradansare (vi maste lara oss det!!). Och just ja, vart tredje och nast sista Visakort blev skimmat pa kuppen.

Sen drog vi till Salvador. Ytterligare typ 7 timmar i buss.