Pacaya y caballooos
Pa vag upp.
(Hahahahahah)
Klassikern, hoho
Sandra visar sina marshmallow-skills. Varmt!
Den guatemaliska versionen av finsk bastu. (Ralle, du skulle gilla det!)
Pa torsdag eftermiddag klockan 14 kom en van och hamtade oss utanfor vart hostel. Nu skulle det bestigas aktiv vulkan Pacaya!! Fullt redo for en timmes promenad med riktningen uppat blev vi sjalvklart overtalade att ta en hast. Vi sag det som en mysig grej, men det var vi helt ensamma om. Sa nar resten av gruppen slet sig upp for dem rangliga stigarna satt vi pa varsin hast. Haha, ni far skratta. Men med tanke pa att vi varit dunderforkylda sa var det kanske odet som talade till oss. Vi sager sa i alla fall. Val uppe fick vi lamna hastarna och ga sista biten till fots. Det var sotigt och man hade en skog av sten i sina snygga trekkingskor, vi kallade det guatemalisk skidakning. Pa vagen grillade vi marshmallows over ett litet hal dar det fanns nytorkad lava som fortfarande var glodhet. Var guide tog oss aven under jorden till en liten grotta. Kandes som om man satt i en finsk bastu. Sen satt vi dar, over 2500 meter upp bland molnen, och tittade pa solen som forsvann bakom bergen. Oj sa romantiskt. At en smorgas ocksa med avocado och tomat, for ovanlighetens skull.
Pa vag ner ramlade Angelika minst 5 ganger och vi skrattade at henne. Det var kul. Ingen skada skedd. Hon skyllde allt pa att hennes fotter inte ville samarbeta. Nar vi kom hem for att duscha var vattnet svart. Sandras fotter sag inte svenska ut.
Un poco.. de Angelito
/Sandra y Angelika
Fran oss alla, till er alla, en riktigt god jul
Vi kom till Flores pa kvallen den 15 december.
Kakade middag och insag hur mycket vi saknade den mexicanska maten. QUESADILLAS. Dor.
Beatles och Sublime pa vart hippiehostel
"Trabiten" till hoger ar en livs levande KROKODIL! I Tikal.
Angelika sager: Alltsa vafan. Nar jag madde som samst passade Sandra pa att kaka lite fagelspindel. Levande fagelspindel. Soft.
Utsikt fran en 70 meter hog ruin (som Sandra besteg)
Pa vag mot Lanquin
I Semuc Champey. En av de fa bilder som var ickevattentata kamera kunde fanga. Dessutom var var allas kara fotograf valdigt valdigt... sjuk.
Vart rum
Forsta bilden pa en nybliven 20-aring!!!
Ah nej... Papayajuice. For ovrigt - detta ar var nya van Pete.
Vi svangde forbi den lokala marknaden i Antigua under Angelikas 20-arsdag.
Antigua har en Central Park dar alla hanger.
Angelika uttrycker Sandras kansla nar hon fotograferar nagot konstnarligt. "Aaaah... tanter och farger!"
Utanfor vart hostel i Antigua
Pa kvallen firade vi Angelika.
Japp. Och har slutade den kvallen.
Vara hostelbeztisar.
Sandra NJUTER av frukosten uppe pa var takterass
Vulkanen Fuego fick ett utbrott och nu ar vi tackta av lava. HAH! Dar blev ni allt lurade... Nah, men Angelika blev lite nervos dar ett tag och var tvungen att springa till hostelagaren och fraga "WHAT'S GOING OOOON?!"
Detta ar var julklapp detta ar. Hoppas att ni firar en vit jul, for det gor inte vi! Ikvall ska vi ata middag med alla pa hostelet och det blir en salig blandning av guatemaliskt, australiensiskt, amerikanskt, asiatiskt och svenskt (saklart!) kok! Klockan 00.00 samlas staden i parken och det smalls av en valdig massa fyrverkerier. God jul kara Sverige.
Un poco... de navidad (fantasin flodar).
/Angelika y Sandra
Det sista fran Mexico och Belize City
Sista kvallen pa Mezcalinna.
Vi kom till Belize den 13 december och firade sjalvklart Lucia.
Var Belize-mamma.
Vi gick till Latinamerikas aldsta anglican church, St: Johns Cathedral.
Belize Citys "House of Culture".
Vart Seaside Guest House.
Hamnen dar alla ackliga crackheads hangde. Usch.
Bomb fran Mexicooo
Snorklingstjej chillar i kristallvatten.
Efter snorkling traffade vi antligen var fina Martin Wallen!
En kvall lagade en mexikans man mexikansk middag at oss pa vart hostel i Playa del Carmen.
Under en kvall med Martin kom en gubbe och satte pa oss vackra sombreros. Svennebanan? Javisst!
Piny vaskar tequila i Mexico. Check!
Traffade Brasiliens tennisprofs ocksa.
Episk soluppgang.
Matlagning med var amerikanske van Colin.
Pa vag tillbaka nagonstans.
Sandra blev anlitad frisor av Victor. Ovantat resultat!
Mexikanska Tortas. Hjarta.
Piny myser med ny van och sin nykopta sombrero.
Den klassiska frukosten: Huevos con champinones y queso.
Grillkvall med Sarah och CO.
Daniel skriker ¿Porqueee? nar vi lamnar Playa del Carmen.
Nu har ni fatt en bildbomb fran Mexico. Bilderna far tala for sig sjalva. Den 12 december drog vi till Belize City som kanske ar den minst najsiga staden nagonsin. Vi som trodde att Jamaica skulle kannas otryggt, men det har tog verkligen priset. Vi fick akta ryggen var vi an gick, trots att vi gick pa the main road. Bodde pa ett Guest House som vi trodde var jattefint, men som vi insag lurade oss pa pengar. Tjingpling pa det! Illa kvickt tog vi oss darifran tidigt pa tisdag morgon mot Flores, Guatemala. Typ 8 timmars bussfard med massor av pass- och migrationskontroller. Vi gick i ingemansland ocksa. Coolt.
Val framme pa vart hostel "Los Amigos" mottes vi av en fin liten guatemalisk stad med kullersten och solnedgang. Perfekt for brollopsresan!! Vart hostel var to good to be true. Ett litet hippiehak med gitarrspelande rastatjejer, fargglada hangmattor och billig GOD mat. 35 kronor per natt. Dagen efter ringde alarmet klockan 4. 4.30 blev vi hamtade i en van som tog oss till Tikal - den storsta av de aldre staderna fran den forna mayakulturen. Mottes av morgondimma och en stor djungel fylld av ovanliga apor, hariga spindlar och faglar. Dar fanns aven cirka 4000 utgravda byggnadsverk varav de aldsta ar daterade till den 400 f. Kr. Sandra var i himlen och Angelika gjorde allt for att kanna detsamma. Dock hade djungelfebern och vatskebristen tagit all hennes energi sa efter halva aventyret blev hon foljd tillbaka till var buss. Medan hon lag och vilade besteg Sandra dem tva storsta ruinerna!! 60 och 70 meter hoga. Svettig tjej.
Flores var jattevackert men vi bestamde senare samma dag (nar Angelika piggnat till) att gora engelskmannen Pete sallskap till Lanquin morgonen (den 16 december) darpa. Lanquin var en annu mindre stad omfangad av gigantiska berg. Hamnade pa ett hostel som lag precis vid en flod. Bodde i hydda och motte vara livs forsta kackelackor. Trots denna traumatiska incident gillade vi stallet som hade stor italiensk buffe for nastan inga pengar. Morgonen efter det var det dags for aventyr 2 i detta fantastiska land. Det var en guppig bussfard men tillslut var i framme vid Semuc Champey - en flod med sju naturliga pooler. Innan det spenderade vi 1,5 timme inne i en grotta med ett varsit stearinljus. Finns sakerligen bilder om ni googlar. Sen akte vi gummiring ner for en annan flod med strommar fran ett vattenfall. Askul! Precis innan vi ska bestiga ett berg sa inser Sandra att hennes kropp sager ifran. Benen vek sig och det var bara att lyssna och ga och lagga sig medan Angelika lekte tillsammans med dem andra.
Och vi vet.. Vi MASTE blir battre pa att dricka vatten. Pete skrattade at oss. Fullt forstaligt. Men man lar sig antar vi. Hoppas vi, for vatskebrist ar absolut inte en lattsam stund i ens liv. Speciellt inte nar kroppen borjar spotta ut allt pa olika satt. Fy fan. Samma kvall, lordag, kande vi oss klara med Lanquin och packade ater igen vara stora vaskor for att ta nasta morgonbuss till Antigua - den gamla koloniala staden. Sandra madde fortfarande pyton men overlevde som tur var.
Sa nu ar vi har, mandag den 20 december, och det ar Angelikas 20arsdag. Hon firades redan vid tolvslaget med butt rub och Gin & Tonic och en halv Mezcal. Sandra kunde dock inte narvara pagrund av fortfarande sjukdom. Pa morgonen sjong vi pa bade engelska och svenska. Angelika skrattade hogt och vara fagra stammor. Piny var aven deltagande. Men snygg var hon. Snygg och 20 ar. Dagen har bestatt av promenad igenom manga marknader som fick Sandra att tanka pa Nicaragua. Investerade i fina silverringar och hade vart forsta riktiga, fullt forstaliga samtal med en guatemalisk man. Pa spanska!! Stolta. Kopte vattentat klocka ocksa. For att sammanfatta vart forsta intryck av denna stad: jattevacker, korta manniskor (vi ar i manga stunder LANGST av alla), underbara farger, kullersten, kolonial arkitektur, vulkaner, hoga berg, brownies, kvinnliga traditionella klader. For att ga pa magkansla kanns det som ett land vi kommer att alska.
Ikvall blir det fiesta med Pete, tyska tjejen och dem fina australienarna. Men forst fodelsedagsmiddag pa nagot mysigt hak. Vi planerar aven att fira jul har och hoppas starkt pa att traffa nagon mysig tant som vill bjuda in oss pa familiar julafton. Vore en drom.
Manga kramar fran oss. Vi hors imorgon. Promise. Mer bilder kommer da.
Un poco... compleaños
/Sandra y Angelika
P.S. Nu maste ni vara glada for vi har seriost spenderat tre timmar for det har. Puss!
Camera camera!
Okej. Forlat igen for denna ekande tystad som befunnit sig pa denna blogg. Nu ar vi tillbaka till verkligheten efter en alldeles for lang stund i Playa del Carmen. Och man far skratta lite at det, for Playa del Carmen ar verkligen inte platsen man vill spendera allt for manga dagar i som backpacker. Eller i alla fall inte vi. Rastlosheten blir for stark av bara strander och langa natter. Men vi traffade alldeles for fina manniskor for att lamna sa snabbt. Lite tontigt, vi vet, men ibland sa far man vara lite tontig. Plus att vi faktiskt kan vakna varje morgon och gora precis som vi vill. Heaven!
Idag kom vi i alla fall till Belize City, det lilla lilla landet man knappt visste existerade i Centralamerika, med Mexico i var hjartan. Det var en skumpig bussfard med vindruvor och var alskade flygplansfilt (Vad hade vi gjort utan var flygplansfilt??) men efter 4 timmar var vi framme i den lilla staden. Vi bor pa Seaside Guest House som ligger mitt i smeten. Agaren ar en superfin mamma som redan har gett oss massor av mat och farskpressad lime- och apelsinjuice. Check! Det ar nagonting med oss och fina mammor. Vaggarna ar fargglada och vi bor for tillfallet sjalva i ett fyrbadds-dorm.
Imorgon ska vi till The house of Culture and History och Belize museum. Belize ar en gammal engelsk kolloni men ar sjalvstandiga sen 1981. Paminner mycket om Jamaica.
Det ar Lucia idag ocksa. Kanns sa konstigt att inte vakna upp hemma med hembakade lussebullar och glogg, och tanda ljus. Det ar sant som far en att sakna lite. Sa njut for oss!! Men som tur kanner vi en valdans fin Karl Casserfelt som skickade med en julklapp med Martin, sa ikvall ska vi ata pepparkakor och sjunga julsanger. Bara litegrann i alla fall. Och tanka pa er.
Nu ska vi satta oss pa ett cafe och skriva dagbok.
Un poco... lussebulle
/Sandra y Angelika
Idag kom vi i alla fall till Belize City, det lilla lilla landet man knappt visste existerade i Centralamerika, med Mexico i var hjartan. Det var en skumpig bussfard med vindruvor och var alskade flygplansfilt (Vad hade vi gjort utan var flygplansfilt??) men efter 4 timmar var vi framme i den lilla staden. Vi bor pa Seaside Guest House som ligger mitt i smeten. Agaren ar en superfin mamma som redan har gett oss massor av mat och farskpressad lime- och apelsinjuice. Check! Det ar nagonting med oss och fina mammor. Vaggarna ar fargglada och vi bor for tillfallet sjalva i ett fyrbadds-dorm.
Imorgon ska vi till The house of Culture and History och Belize museum. Belize ar en gammal engelsk kolloni men ar sjalvstandiga sen 1981. Paminner mycket om Jamaica.
Det ar Lucia idag ocksa. Kanns sa konstigt att inte vakna upp hemma med hembakade lussebullar och glogg, och tanda ljus. Det ar sant som far en att sakna lite. Sa njut for oss!! Men som tur kanner vi en valdans fin Karl Casserfelt som skickade med en julklapp med Martin, sa ikvall ska vi ata pepparkakor och sjunga julsanger. Bara litegrann i alla fall. Och tanka pa er.
Nu ska vi satta oss pa ett cafe och skriva dagbok.
Un poco... lussebulle
/Sandra y Angelika
Sammanfattning av Cancun & Playa del Carmen
Detta ar en bildserie som sammanfattar var vistelse i Cancun. Gillar du fet mat, jordnotssmor pa allt, ohyfsade amerikaner, amerikanska matkedjor, hotellzoner, Las Vegas-hysteri och annu mera jordnotssmor sa ar detta staden for dig. Inte for oss, dessvarre. Vi lamnade denna med gladje, den 29 november. Sedan dess har vi varit i Playa del Carmen, dar ni fatt nagra bildlosa uppdateringar ifran. Idag (7 december) har vi anlant till Tulum, en lite mindre och lugnare stad som sags ha varldens vackraste strand. Detta ska vi utforska imorgon. 
Un poco... de mantequilla de cacahuete.
/Sandra y Angelika
¿Que?
Har kommer en snabb kvallsuppdatering fran Sandrita, lokaliserad i Playa del Carmen. Nar vi inte bloggat har vi hangt pa vart hostel, snorklat for forsta gangen, sett vilda delfiner, atit massor av fisk och quesadillas (!!!), TRAFFAT MARTIN WALLÉN, hangt med Martin Wallen och hans fina familj som bor pa i hotellomradet (dvs. en plats som ar svar att passa in i som Sandra och Angelika med halvdreads i haret och smutsiga klader... hehe), atit oss matta for hela resan pa Martin Wallens privata hotellrestaurang (dem hade ALLT. Heaven!), testat den mexikanska tequilan, dansat, strandat osv.
En uppdatering fran mig till er. Imorgon fyller var Amanda 20 ar. Slanger alla vara tankar till henne.
Imorgon drar vi till Tulum. Kanner mig redo for att lamna detta lilla turisthak. Det ar skont, men vara rastlosa sjalar har borjat skrika efter aventyr.
Un poco... jugo de naranja y piña
/Sandra
Playa del Carmen
I mandags lamnade vi antligen Cancun (Cancun var bajs) for Playa del Carmen. Har trivs vi tusen ganger battre. Vi bor pa hostel Maria Sabina, 50 meter fran stranden. Det ar ocksa dar vi spenderat dem senaste dagarna. Vi har antligen fatt farg!! Utover det har vi kakat stark mexikansk mat och seafood, hangt med tva jattefina indier och hoppat i vagarna (Angelika tycker att det ar laskigt. Sandra skrattar). Vi delar rum med en kanadensisk kille med fet videokamera och en okand latinoman som alltid sover och anvander jattemycke hargele. Men vi har det bra. Imorgon kommer var alskade Martin Wallen. Kommer bli den forsta svensktalande manniskan vi pratar med sen vi lamnade Sverige. Obs! Sverige. INTE SWITZERLAND! Komiskt.
Bilder kommer nar vi orkar och har tid. Internet segar standigt sa det ar ett dagsprojekt att ladda upp dem.
Un poco... de camarones (nojd erik daande lyden?!)
/Sandra y Angelika
Ps. Idag var det molnigt hela dagen och vi fick sand overallt. Detta for att kompensera allt najz.
Dear Nick and Conrad
When we woke up that morning at Barbaras and heard that you've been there and asked for us we felt really sad. Actually we woke up 10 minutes after that you left. To meet you and getting to know you was an experience for a life time. Please write a comment with your email, so that we can stay in contact. We miss you allready!
With love
/Sandra y Angelika
With love
/Sandra y Angelika
