UN POCO... español?

Andra kvallen i San Juan del Sur, Nicaragua tog var italienska hostelagare oss till Iguana - den legendariska baren. 

Pa nyarsafton drog vi till strand Madera dar vi hade var livs forsta surflektion. Ascoolt!


Alldeles for lyxig nyarsmiddag for tva sma backpackers, men vad gor man nar man blir erbjuden den basta pastan i Nicaragua?

Vid tolvslaget sprang alla ut pa stranden och tittade pa (ganska lama) fyrverkerier.

Sandra introducerade Gallo Pinto for Angelika. Det gjorde succé!

Efter nagra dagar lamnade vi San Juan del Sur for Somoto. Har har vi spanarn. 

Nar vi kom till Somoto sent pa kvallen ringde Sandra Hector som med oppna armar valkomnade oss och tog oss till vart billigaste boende hittills - 20 spann natten. Dagen efter visade han oss hans arbete med sin valgorenhetsorganisation "Heart to heart Alliance", som kampar for att minska svalten bland barn i Somoto. Pa bilden ar en pase med soppa for 60 barn.

Sedan borjade jakten efter tolkarna. Vi hittade Edgar och Dicson.

Pa kvallen visade dem oss Somoto.

Redan efter tva dagar i Somoto var vi tvungna att ta oss tillbaka till Managua for att ta oss till Costa Rica. 

Piny svettades lika mycket som vi.

Gallo Pinto var definitivt en stor favviz for oss alla tre.

(Vi vet att Anki Qvick kommer att ma daligt av denna bild) Nar vi kom till Managua var vi tvugna att snabbt ta oss till kanske stadens lyxigaste hotell for att hamta ut vara bussbiljetter till San José, Costa Rica. Darifran skulle vi vara tvugna att ta en ytterligare dyr taxi bara nagra block bort for att hinna med bussen. Bussbiljettkillen (se bild) foreslar istallet att han ska kora oss pa sin motorcykel en i taget, MED var packning. Ja, sager vi och ser glada ut. Lika snabbt som han sprang in i vara liv, lika fort sprang han darifran efter att ha lamnat oss vid busstationen. Tack okanda motorcykelman.