UN POCO... español?

Forsta kvallen tog Barbara oss till en kubansk restaurang dar vi at hummer och fisk


Barbara fran var balkong

SOFT! Eller? Vi at lunch, sen blev Angelika jatterod i ansiktet och kande hjartslagen i huden, men vi tankte att hon brukar ju bli rod ibland. Sen blev Sandra jattejatterod pa brostet och det brukar ju hon ocksa bli ibland, men sen borjade vi ma jattejattekonstigt och Pang Bom sa var vi rodflammiga over hela kroppen. Detta skedde inom en kvart. Som tur fanns lakare pa plats!

Svar ja till alla oroliga sjalar - vi lever. I fredags sa vi hejda till Jamaica och tog flyget till land nummer 2 - Cuba! Har borjar varldens stordaste historia som bor lasas av alla. Pa flygplanet fran Cayman Island (dar vi mellanlandade) hamnar vi bredvid en valdigt blond och solbrand man som pratade flytande spanska. Det visade sig att han hette Nick, var 52 ar, amerikan, forfattare, psykolog, advokat och larare plus massor utav andra degrees fran hoga utbildningar, som skulle till Kuba for att slutfora sin roman. Hans medresenar som foljde med som fotograf och van till Nick var njurlakare, 67 ar och hette Conrad. Han var lite av en Forrest Gump med namn som Dalai Lama, Lance Armstrong, Will Smith och 2pac pa listan. Den sistnamnda traffade han fyra timmar innan han blev skjuten. Observera aven att dessa tva man ar amerikaner pa en flight till Cuba.

Och dessa tva otroliga man gjorde tydligen Sandra Ahman och Angelika Qvick ett stort intryck pa, trots att Sandra var jattesjuk + jattemycket lock for oronen och Angelika inte hade duschat pa en valdigt lang tid. Sa pass mycket att, nar vi springer runt pa Havannas flygplats och desperat forsoker hitta en engelsktalande taxichauffor, de fangar upp och raddar oss. Sa dar satt vi alla fyra i en taxi. Utanfor dorrarna till vart hostel fragar Nick Angelika: "Angelika, can I ask you a personal question?". Allt slutar med att vi lamnar vart hostel bakom oss och far vidare mot Havanna Vieja for att hitta ett nytt boende. Nick menade att vi skulle kunna bo pa ett mycket battre stalle for var korta vistelse. Taxichaufforen stannar utanfor en stor bla tradorr. Nick pratar massor av spanska med en kvinna och vi fattar ingenting. Pang bom! Vi star i ett rum med en dubbelsang, vita spetsdraperier, vackert stengolv och eget badrum. Nick fragar: - Do you like it? Vi svarar: - Yes? Nick utbrister: - We take it!! Varav han betalar mellanskillnaden gentemot vart ursprungliga hostel. Sedan tog dem taxin och skulle leta upp ett boende till sig sjalva.

Det roliga var att vi knappt ifragasatte vara pengar eller vad dem har mannen ville oss. Nagonting sa oss att det borde ju faktiskt ha ringt en varningsklocka vid det har laget. Men nej. Dem har mannen ar helt enkelt snalla.

Vi bor hos en kvinna som heter Barbara och hennes helt fantastiska familj. Nastan det forsta Barbara sa till oss var att vi skulle se henne som varan mamma. Dem ger oss frukost och middag, lar oss spanska och salsa och delar med sig av sin familjara trygghet. Vi hamnade verkligen pa ratt plats, tack vare tva random amerikaner. Sa javla stort och sa javla mycket Karma. 

Under dessa fyra dagar har vi foralskat oss i Havanna. Arkitekturen ar sagolik och Sandra saknar sin Canon 450D (som fick stanna hemma) sa himla mycket just nu. Det sviiiiiider i hennes lilla corazon. Vi alskar att vara har. Utover det har vi hunnit med: museum, att bli nergravd i sanden (i alla fall sandra) nar vi var till la playa, en tripp till Vinales (dar det odlas valdigt mycket tobak) tillsammans med amerikanerna, en helt stord allergisk reaktion (av vad vet vi inte an, formodligen mat) som drabbade oss bada SAMTIDIGT, en stord spysession i en dusch for Angelikas del (formodligen pga vatskebrist i kombination med stord allergisk chock), massor med god mat och besok i en jattevacker kyrka. MUY LINDO!!

Just nu sitter vi pa ett lyxhotell eftersom internet inte verkar vara tillgangligt pa annat satt. Ganska irreterande eftersom dem vill att man ska punga upp hela sig sjalv har. Nu ska vi satta oss pa nagot mysigt kubanskt cafe och lasa bocker. Ikvall blir det mojito och salsa!

Pa fredag flyger vi till Cancun, Mexico. Vi lar nog inte horas innan dess som det ser ut nu, men sa fort vi har mojlighet i maffialandet sa ska vi skriva langt med manga bilder.

Martin Wallen!! Om du laser detta sa kommer vi kontakta dig snarast angande var dejt pa Playa del Carmen. Vi ringer nagon gang pa eftermiddagen eller kvallen.


Un poco... cebolla
/Sandra y Angelika