UN POCO... español?

Hei kiddoz,

vi kom till MEXICO i fredags. Just nu befinner vi oss i en stad som kallas Cancun, och den ar helt enkelt ett litet Amerika inuti Mexico. Det finns Wal-mart, Burger King, Pizza Hut, Kentucky Fried Chicken, 7Eleven och en otalig mangd tjockisar i denna stad och det ar valdigt spannande att se, aven fast vi hellre tar oss till ett annat stalle. Imorgon (mandag 29 november) borjar var resa med busspass genom Centralamerika och forsta stoppet ar Playa del Carmen, enbart en timmes bussresa fran Cancun. Det ar formodligen ganska amerikaniserat dar med, men det feta med Playa del Carmen ar att var van MARTIN WALLÉN kommer hit pa torsdag!

Martin: Vill du snalla snalla ta med mina vita Converse till Mexico? Jag har pratat med brorsan och bett han kontakta dig, menom han inte gjort det kanske du kan kontakta honom? Jag dor utan deras narvaro har borta. /Aggiz

Men innan vi berattar mer om Mexico kommer en liten bildkavalkad fran vart favvisland hittills, Kuba:

Var extra-lillebror Frank!

Under dagstrippen till Viñales da var underbara lilla allergiska reaktion intraffade


Conrad och Nick som agerade extra-pappor till oss, aven under trippen till Viñales! Detta ar borjan av maltiden som sedan gjorde oss kanda som Chicas Rojas

Sally, Simon och Sandra pa Ernest Hemingway's favvis-stalle "La Floridita"

Hemma hos var underbara underbara extra-familj!

Vistelsen pa Kuba var fantastisk och vi njot nog av varje sekund. Sista kvallen var planen att utforska det kubanska nattlivet. Det slutade dock med att vi tillsammans med en skon kines och tva mindre skona kubanska snubbar hamnade pa en folktom krog med namnet "Kaninen", fast pa spanska. Kopte daiquiris som bestod lite socker, jattemycket sprit och en klump i formationen av ett isberg i mitten. Ovart som bara den.

Observera att ovanstaende historia berattas for att ni ska fa en mer nyanserad bild av vart liv har. Det har kommit oss till kannedom att snon vraker ner dar hemma och att minusgraderna ar valdigt manga. Vi ska darfor ta tillfallet i akt att beratta en till historia fran denna resa som gor den lite mindre paradislik.

Igar kvall bestamde vi oss for ytterligare en utgang till det okanda Coco Bongo, som tydligen ska vara IT har i Cancun. Pa bussen pa vag dit (som btw bara kostar 4-5 kr/person - det ni SL!) inser Angelika att hon tagit med sig alldeles for lite pengar. Vi far tillsammans med var mexicanske van Daniel som jobbar pa hostelet vi bor pa hoppa av bussen och ga tillbaka for att hamta mer pengar. Nar vi atervander till busshallplatsen far vi vanta pa bussen i typ 30 minuter innan vi ger upp och borjar vandra mot en narmare busshallplats. Vad hander i stunden da vi befinner oss mittemellan de tva busshallplatserna da? Jo, bussen kommer. Vi suckar djupt, men pinnar pa. Nar vi till slut nar klubbomradet vid 00.00-snaret sa har vi alla tre nastan somnat i farten. Men peppen aterfinner sig igen nar vi ser det har:

Okej. Det framgar inte riktigt hur kukigt sjukt det var, men for att fatta oss kort sa var det som att kliva in i Las Vegas. Det spelades stort hog och tung musik, stroboskopèn blinkade hetsigt, fyrverkiererna sprutade i skyn och det kandes som att varlden bakom oss inte langre existerade. Vi visste ocksa att vi bara kommer att behova betala 50 USD var for att fa tillgang till oppen bar hela kvallen. (Eller okej, lets just face it, vi visste att vi skulle behova snala i kanske en vecka for att ha rad med det, men nagonting sa att det anda skulle vara vart det). Vi stallde i oss ko och vantade med spanning pa den fantastiska varld som precis skulle oppnas for oss.

- ID please, sager helt plotsligt sakerhetsfarbrorn framfor oss.
- Eh va? sager vi, helt chockade av situationen och stirrar blint pa varandra.

Snopna gar vi darifran och kanner oss snappet samre an en pase med sopor som statt lite for lange i solen. Men Daniel har som tur ar en B-plan och framfor oss uppenbarar sig en byggnad med en enormt stor gron groda pa. Señor Frogs. Best family dinner in town. Vi glider in pa klubben (efter att forst ha blivit nekade att komma in eftersom att vi sag ut som 16, sedan blivit inslappta utan att fa dricka alkohol och till slut lyckats smora till oss oppen bar for enbart 20 USD) och bestaller Piña Coladas, Strawberry Daiquiris, Big Frogs (en gron hogst osmaklig drink) och ett antal grona shotar.

Men efter tillrackligt manga drinkar var det dags att atervanda hem till vart hostel El Escondido. Vi aker nattbussen hem med den har tjejen...

...och ragglar sedan den korta biten fran busstationen in till var bakgard. Fragan ar da vad Angelika Qvick och Sandra Ahman bestammer sig for att gora da. Ata? Nej. Krakas? Nej. Sova? Nej. Hanga med en gammal hippiefarbror och gunga i en hammock? Ja. Vid sextiden imorse var det dags for oss att sova nagra fa timmar innan frukosten och en heldag pa stranden. Mumma.

Men vi undrar fortfarande varfor Coco Bongo inte slappte in oss?

Un poco... loco.
/Angelika y Sandra.